Låggolvsbussarnas vara eller icke vara

Intressant är frågan då man kan dra en liknelse vid att låta ett X2000 Stockholm-Göteborg göra uppehåll vid varenda mjölkpall längs sträckan. Delvis är det nog inte för inte som det finns snabbare förbindelser resp. de som servar fler orter. Visst, en och annan taxibil kanske kan sparas in men till vilket pris? Kostnaden som uteblir skulle nog ganska snabbt uppvägas av den tidsspillan som uppstår då t.ex 40 resenärer måste vänta i värsta fall uppemot 10 minuter för EN enda stol. Rampen ska fällas ner, rullstolen ska upp, ramp upp och låsas, rullstolen måste lastsäkras och tro det eller ej men minuterna tickar iväg.

Tänk dig följande scenario, restiden är förlängd med 30-40 min för att det KAN komma en rulltol men icke, istället blir resenärerna ilskna för att de förgäves måste vänta. Och så har vi detta med lågentréfordon, ökad tillgänglighet är bra men icke på bekostnad av komforten och som påtalats förut syns rullstolar nästan aldrig till.

Egentligen har dylika bussar aldrig varit min största favorit då det skakar alldeles för mycket tack vare kortare fjädringsväg. Sedan att ljudnivån är något högre kan jag leva med men normalgolvade bussar innebär då en avsevärd skillnad i åkkokmfort. Nä det är nog på gränsen till att låggentré i mångt och mycke är en politiskt korrekt sak som ska spela teater för galleriet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0